Bättre sent än aldrig kommer här ännu en liten bildkavalkad från mitt dygn i Maximes farmors hus i Ödsmål. Det är en ganska ljuvlig plats med vildvacker trädgård, prästkragesnår, fläderbuskar, fruktträd, timotej och förgätmigej, en nyponbuske som nästan sväljer verandan, konstverk i varje vrå och jag tror minsann det bor en och annan muckla i hörnen också. Inomhus ser det ut lite såhär:

Komprimerade versioner av sommarängar i fönsterkarmarna.

Sparsmakat tjusigt med en enda ståtlig pion på träbordet, en pastellig löpare och ah, den lila lampan.

Glasverandan hade gett självaste Ernst gåshud. Där skulle jag kunna äta varenda måltid hela livet. Och vara mer än nöjd.

Fluffiga lupinkluster.

Murriga men sirliga stolar.

Trägolvet, blombladen.

Lillemors (farmodern i sammanhanget) keramikblommor. Hon gjorde tusen.

Porslin av fantastiska Paul Scott.

Snyggklockan. Observera ängelklistermärket.

Går man upp en våning och kikar ner så ser det ut såhär.

En hittar koffertar som ser ut att ha åkt som skottspolar över jordklotet.

Mängder av färgsprakande material i högar.

Dessa dörrar kan orsaka ond bråd shabby chic- död. Det är till och med mycket troligt.

Jag skulle kunna acceptera att vakna till den här utsikten.

På övervåningen är det ljusare och en kan till exempel hitta guldspeglar och lampskärmar som klarar sig alldeles utmärkt utan tyg.

Och vackra blomflickor i guldramar

En lite ledsen häst.

Spexiga toalettdörrshandtag.

Och spetsgardiner för fönstren.
En dag ska jag också ha ett hus som jag kan inreda såhär fint.